En reseberättelse från Argentina

Helena Holmgren, skolkurator, berättar om sitt deltagande i CIF-Argentinas första program 2008.

”Efter en resa på ca ett dygn med mellanlandning i Madrid landade jag på flygplatsen i Buenos Aires en tidig söndagsmorgon i mitten av september. På flygplatsen möttes jag av presidenten i CIF-Argentina, Dora del Teso, en pigg och aktiv 80-årig dam. Termometern visade på endast +8 grader vilket gjorde mig lite besviken då jag väntat mig vårvärme i Argentina. Jag inkvarterades till en början hos presidenten som bodde i centrala Buenos Aires. Där bodde jag i tio dagar för att därefter flytta till en barnfamilj i en annan del av Buenos Aires under resten av min vistelse i Argentina.

Dagen efter träffade jag de aktiva CIF medlemmarna i Argentina, som samtliga varit på utbytesprogram i USA eller Europa, samt de två andra deltagarna i årets program; Lucy och Gloria från Spanien. Det tre veckor långa programmet presenterades och vi fick en föreläsning om Argentinas historia, politiska system och dess geografi.

Programmet var i sin helhet uppbyggt som studiebesök på diverse institutioner i Buenos Aires. Vi gjorde dagligen 2-3 studiebesök alltid tillsammans med någon CIF medlem. Buenos Aires är en enormt stor stad, både till ytan och befolkningsmässigt (ca 12 milj. invånare), vilket innebar att en stor del av dagarna ägnades åt att ta sig med buss eller tunnelbana till och från och mellan de olika studiebesöken. Det var inte ovanligt med 10-12 timmars aktiviteter/dag. Lägg därtill att all kommunikation sker på spanska såväl skriftligt som muntligt så förstår ni hur trött och utpumpad jag var på kvällarna! Jag kan inte här berätta om samtliga studiebesök utan väljer att berätta om ett fåtal som gjorde särskilt stort intryck på mig.

ArgHH5

 

En eftermiddag besökte vi Socialhögskolan vid Buenos Aires Statliga Universitet. Skolans rektor gav oss en orientering i hur utbildningen är upplagd och vad den innehåller. Därefter deltog vi i en lektion med socionomstudenter i år 3 och 4. Socionomprogrammet är fem år långt och innehåller mycket teoretiska studier. Studenterna gör praktik under tre års tid men enbart 4 timmar/vecka. Utbildningen är populär och har ett gott rykte. All utbildning är gratis i Argentina men studenterna måste själva finansiera sina studier vilket de gör genom att arbeta parallellt med studierna och/eller genom stöd från föräldrar. En färdigutbildad socionom tjänar ca 3 600kr/mån vilket innebär att många socionomer har två olika jobb för att klara sin försörjning. Tillsammans med studenterna utbytte vi erfarenheter av praktiskt socialt arbete och av studiesystemen i våra olika länder.

ArgHH3

(Tillsammans med studenterna på Socialhögskolan vid Universitetet i Buenos Aires.)

 

En dag tog vi bussen till ”Avellaneda”, en förort till Buenos Aires. Här besökte vi den icke-statliga organisationen ”Pelota de Trapo” (Trasbollen). Organisationen startade sin verksamhet för 35 år sedan, d v s strax före Argentinas senaste militärdiktatur, i ett område med flera industrier. Man började då med att bedriva fritidshem för arbetarnas barn. I takt med att den ekonomiska krisen i Argentina förvärrades lades fabrikerna ned och arbetarna/föräldrarna blev arbetslösa. Gatubarn började dyka upp, något som inte hade förekommit i landet sedan början av 1900-talet.

I dag är man i detta område inne på den tredje generationen som helt saknar erfarenhet från arbetsmarknaden. Organisationen bedriver idag fritidshem för ca 200 barn och ett boende för ett 50-tal föräldralösa barn. Man har även startat upp ett tryckeri och ett bageri där de äldre ungdomarna får arbeta och lära sig ett yrke.

ArgHH2

(Barnen äter lunch på ”Pelota de Trapo”)

Under min tredje och sista vecka i Bs As besökte vi tre olika ”Centros de Salud” (Vårdcentraler). Samtliga dessa vårdcentraler ligger i sk ”Villas Miserias” dvs. slumområden som huvudsakligen finns i de södra delarna av huvudstaden. OBS! Dessa bostadsområden finns inte ens med på turistkartorna över Bs As. I dessa områden är det en extrem fattigdom och det förekommer mycket droger och våld på gatorna. Det finns en hel del allmänna matsalar där staten står för matkostnaderna.

Vårdcentralerna vi besökte bedriver kostnadsfri primärvård och delar ut gratis läkemedel och preventivmedel samt mjölkersättning till små barn. På vårdcentralerna arbetar det läkare, sjuksköterskor, psykologer och ett fåtal socialarbetare. Det som förvånade mig mycket var att man nästan inte alls arbetade med några förebyggande sociala program. Istället satsade man mycket på psykologer som arbetar med psykoterapi. Argentina är ett av de länder i världen där flest människor går i psykoanalys!

ArgHH1

(Gloria, socialarbetaren och CIF-medlemmen Silvia och jag utanför Centro de Salud No 5 i slumområdet ”Ciudad Oculta”.)

 

I programmets tre veckor ingick även en del rekreation och kulturella inslag som t.ex. sightseeing i Buenos Aires, utflykter till mindre städer utanför Bs As, besök på etnografiska museet och på ett konstmuseum med Latinamerikansk konst, besök på en ”Estancia” ute på Pampan och en Tango-lektion på en sk Milonga. Dessa aktiviteter var förlagda till kvällar och helger, vilket innebar att det inte fanns mycket tid över för egen fri tid.

Vi hann dock med att en lördag besöka Uruguay som man når via en timmes båttur över Rio de la Plata. Det var underbart att för en dag lämna den hektiska och extremt smutsiga storstaden Bs As och njuta av det lugna tempot och den relativt friska luften i den lilla uruguayanska staden Colonia, som för övrigt är upptagen på FN:s världsarvslista.

ArgHH4

(Lucy, jag och Gloria i staden Colonia i Uruguay.)

Jag är glad och tacksam över att jag fick möjligheten att göra denna resa till Argentina som gav mig nya perspektiv på både mitt yrkesliv och på mitt privatliv i Sverige. De argentinska CIF-medlemmarna hade verkligen ansträngt sig för att kunna genomföra ett innehållsrikt och bra program för oss. Jag har fått vänner för livet, både i Argentina och i Spanien.”

© 2015 CIF Sweden. All rights reserved.