Tiden ville inte räcka till

Pia Redlund deltagare i det kenyanska programmet 2001 berättar nedan om sitt deltagande.

”Årets program var det andra som genomfördes av Kenyas CIF-organisation. Vi var fyra deltagare: två från Finland, en från USA och jag från Sverige. Till skillnad från förra året så var vi alla stationerade i Nakuru, Kenyas fjärde stad.

Vi blev upphämtade på flygplatsen i Nairobi och efter en kort sightseeing och lunch åkte vi de 15 milen till Nakuru. Där inkvarterades vi i en konferensanläggning där vi bodde under helgen. Under helgen genomfördes en rad seminarier som dels handlade om socialt arbete, samhällsliv och kultur i Kenya, dels berättade vi deltagare om våra respektive länder. Det var mycket intressant och gav en bas inför vår kommande praktik.

 

 

 

 

 

 

 

Skönt med egen vrå
Under resten av tiden bodde de flesta av oss hos två olika värdfamiljer. CIF-organisationen hade lagt ner ett gediget arbete när det gällde rekrytering samt förväntningar på värdfamiljerna. Ett krav för att få vara värdfamilj var att vi deltagare skulle få ett eget rum. För min del innebar det att båda värdfamiljerna fick tränga ihop sig för att frigöra ett rum till mig. Även om det kunde kännas lite pinsamt så måste jag säga att det var skönt att ha tillgång till en egen vrå under detta mycket intensiva och sociala program. Båda värdfamiljerna var mycket generösa och bjöd på såväl god mat som möten med familj och vänner.

Likheter trots olika förutsättningar
Min praktikplats, NCCK, var en kristen protestantisk paraplyorganisations lokalavdelning som var stationerad i Nakuru. Jag fick följa deras arbete med freds/ demokratiarbete, grannskapsarbete, mikrolåneverksamhet samt med internflyktingar.

Jag blev mycket väl mottagen och fick möjlighet att delta i diverse sammanhang och möten. Arbetet bedrevs mycket professionellt. NCCK har sedan några år ändrat sitt arbetssätt från att vara givare till att vara möjliggörare. Det har handlat om en attitydförändring, från att vänta på yttre hjälp t ex ekonomiskt bistånd som kommer sporadiskt, till att själva inventera vilka resurser och möjligheter det finns för att själva få en förändring. Ett fascinerande arbetssätt som inte går snabbt, men som kändes hållbarare utifrån de förutsättningar som fanns.

Jag kunde konstatera att det fanns många likheter när det gällde det sociala arbetet mellan våra båda länder, trots stora olikheter i de materiella förutsättningarna. Jag fick också möjlighet att besöka Nairobi och NCCK´s arbete med flyktingar.
CIFs eget program

Varje vecka träffade vi deltagare några från CIF för att diskutera vad som hänt under veckan och ev förändringar som behövde ske. CIF bjöd oss också på en heldagsutflykt. På grund av våra värdfamiljers respektive arbetsplatsers generositet var vi tyvärr tvungna att tacka nej till flera inbjudningar som CIF-medlemmar gav oss. Kanske detta är skälet till att CIF Kenya nästa år erbjuder både 4 och 6 veckors program. Tiden ville inte riktig räcka till.

 

 

 

 

 

 

Några reflektioner
Kenya är ett mycket fattigt land med många konflikter och svårigheter. Trots detta lyckades CIF organisera ett fullödigt och mycket intressant program där jag på några korta veckor har fått en inblick i de villkor som människor lever under och hur det sociala arbetet kan bedrivas.”

© 2015 CIF Sweden. All rights reserved.