Stor variationsrikedom inom missbruksvården

Inger Wikman berättar om sitt deltagande i det nederländska programmet 2006.

”Jag är svensk socialarbetare och jag deltog i CIF:s utbytesprogram i Nederländerna våren 2006. Det var en tid som bestod av massor av nya intryck, kunskaper, kontakter med nya människor och med nya miljöer.

Jag arbetar i Piteå i Norrbotten på en öppenvårdsenhet. Mitt arbetsområde rör missbruk av alkohol och narkotika och de konsekvenser som uppstår av detta missbruk.  Jag träffar dagligen personer med beroendeproblematik och deras anhöriga. Mina huvudsakliga arbetsuppgifter är att utreda och göra placeringar av de personer som ska göra beroendebehandling på någon institution i Sverige.

Det som föranledde min ansökan till just Nederländerna är att jag ville studera den holländska modellen när det gäller socialt arbete. Ett nyckelbegrepp i denna modell är, översatt till engelska, ”harm reduction”, dvs att försöka minska de skadeverkningar som kommer av social utsatthet som exempelvis stigmatisering och utstötning.

Det holländska programmet
Sammanlagt fyra veckor tillbringade jag i Holland, först 2,5 vecka i Amsterdam och därefter 1,5 vecka i Nijmegen. Under den första veckan bodde jag med mina fyra kollegor från andra länder i ett hus bredvid en av Amsterdams kanaler. De andra deltagarna var från Sao Tomé, Kirgizistan, Slovenien och Italien. Jag var den enda som hade missbruksarbete som specialintresse, de andra arbetade med äldreomsorg eller barn och ungdomar. Vi togs emot av medlemmar från CIF och fick ett program för första veckan. Programmet var gemensamt den första veckan för oss alla, därefter fick vi individuella program var och en.

Första veckan 18-25 mars 2006
Under den första veckan fick vi först en introduktion i hur det holländska samhället fungerar och i den holländska kulturen. Därefter besökte vi i tur och ordning flyktingmottagningen, socialtjänsten för inkomst och arbete, socialhögskolan samt fick lyssna till en person som berättade om den holländska policyn när det gäller cannabisanvändande. Föredraget avslutades med att han tog med oss till en coffeeshop, dvs. ett café där det är möjligt att inhandla och använda cannabis. 

Det var en mycket givande och trivsam vecka som vi tillbringade i det lilla kanalhuset. Vi hade stort utbyte av varandra, både när det gäller våra respektive arbetsområden och om hur det var att leva i våra olika hemländer, skillnader och likheter beträffande mat, sport, politik, familj etc. Vi handlade och lagade mat ihop och umgicks hela dagarna, så saknaden var stor när vi skulle skiljas åt för att åka till vår första individuella värdfamilj. 

Första individuella delen av programmet 27 mars-3 april 2006
Den första delen av det individuella programmet bestod av ytterligare tio dagars vistelse i Amsterdam. Jag bodde hos en pensionerad socialarbetare och hennes man i centrala Amsterdam. Jag blev mycket väl omhändertagen av dem och vi hade det jättetrevligt. Under vistelsen hann jag med att besöka

·  fyra olika enheter inom socialtjänsten; Kristeamet, enheten som jobbar med missbrukande föräldrar, de som jobbar ute på fältet, s.k. streetcornerwork, samt en öppenvårdsenhet i ett mindre samhälle utanför Amsterdam.

·  två olika institutioner för missbruksvård, en kristen institution och en som tog emot personer som behandlas för missbruk istället för att avtjäna ett utdömt fängelsestraff.

·  Jag besökte också Frälsningsarméns stora härbärge i Amsterdam

Min koordinator i Amsterdam hade verkligen skräddarsytt programmet för mig. Jag fick besöka ställen som jag har motsvarande kännedom om i Sverige, men också se för mig helt nya verksamheter som Kristeamet i Amsterdam som är en sorts mottagningsenhet som gör akuta åtgärder beträffande alla olika typer av konflikter och krissituationer som inträffar i staden. Exempelvis var de inkopplade i vräkningar, hälsovårdsnämndsärenden, psykisk ohälsa, misshandel, barn som far illa, bostadslöshet, dödsfall etc.  Öppenvårdsenheten som jag besökte hade däremot stora likheter med den arbetsplats som jag har i Piteå, och det var intressant att jämföra våra metoder här hemma med deras och det visade sig att det fanns många likheter. Som en parentes kan jag nämna att jag fortfarande har viss kontakt med denna öppenvårdsenhet.

På alla ställen jag besökte försökte jag också, i den mån det var möjligt, att få tillfälle att prata med klienter. De gav ofta en påfallande positiv bild av socialtjänstens arbete och framförallt uttryckte många sin tillfredsställelse över hur de bemöttes av socialarbetarna .

Andra delen av det individuella programmet 5-12 april 2006
Sedan tog jag tåget från Amsterdam till den betydligt mindre staden Nijmegen som ligger nära tyska gränsen. Min värdfamilj bodde några mil utanför, mitt i den holländska glesbygden, något som jag dessförinnan inte trodde fanns! De bodde i en flera hundra år gammal bondgård och jag trivdes verkligen att bo där. Det fanns djur och natur och ett otroligt fågelliv. Kvinnan i min värdfamilj jobbade som socialarbetare i ett närbeläget litet samhälle. Jag fick träffa flera av deras vänner och deras dotter och barnbarn. Vi hade långa sessioner på kvällarna då vi diskuterade allt möjligt. Varje dag tog jag pendeltåget in till Nijmegen för att genomföra mina besök på olika enheter. Min nya koordinator hade i likhet med den jag hade i Amsterdam, återigen gjort ett mycket perfekt program för mig.

I Nijmegen besökte jag flera olika enheter inom en organisation som hette De Grift, vars uppdrag var att till kommunerna i den delen av Holland ombesörja utredningar, vård och behandling och delvis även boende för missbrukare. Enheterna inom De Grift, som jag besökte var en öppenvårdsmottagning, fältverksamheten, enheten för prevention, forskning och statistik (fritt översatt!), ett motivationsboende, ett härbärge samt ett boende för bostadslösa barnfamiljer och ensamstående. Jag besökte också en mycket stor enhet som innefattade allt inom sina väggar, från öppenvårdsmottagning till härbärge för mycket svårt sjuka missbrukare.

Övriga studiebesök gjorde jag hos en präst som hade verksamhet för missbrukare, dels inne i den kyrka som han arbetade i men han besökte också olika missbrukare som bodde i närheten. Jag fick följa med honom på hans besök. Jag träffade därefter två mammor som var aktiva i föreningen för personer vars barn var missbrukare, samt att jag besökte en psykoterapeut som jobbade med behandling för par där det förekommit misshandel i förhållandet.

Även under min vistelse i Nijmegen försökte jag komma till tals med klienter, och jag fick samma intryck som i Amsterdam. Det fanns oftast en mycket positiv attityd mellan klient och socialarbetare och vice versa.

Utvärdering av vistelsen 13 april 2006
Efter avslutat program sammanstrålade deltagarna i Utrecht hemma hos ordföranden i CIF-Nederländerna. Vi gjorde en utvärdering av vår vistelse och talade om vilka intryck vi hade fått av vistelsen, bra och dåliga, och om det fanns kunskaper eller verksamheter som vi avsåg att försöka överföra till våra arbeten i hemlandet.

Några intryck och kunskaper som jag har fått under vistelsen

·  Det är många personer som arbetar med socialt arbete och många utför s.k. volontärarbete, vilket inte görs i samma utsträckning i Sverige

·  Det finns en stor variationsrikedom och många sätt att angripa problematiken kring missbrukets konsekvenser och man satsar mycket på att hjälpa människor att få en egen bostad

·  Begreppet ”harm reduction” avser att mildra konsekvenserna inte bara för missbrukaren utan även för det omgivande samhället. Metadonförskrivning används i hög utsträckning och minskar både heroinanvändning och kriminalitet

·   Socialarbetarna har enligt min bedömning högre status i Holland än i Sverige. De verkar också uppmuntras att utveckla nya kreativa metoder och verksamheter

·   Missbruksvård på institution bekostas av sjukförsäkringen, inte enbart av skattebetalarna i hemkommunen. Att se missbruk som en sjukdom med rätt att få hjälp kan vara en av anledningarna till min upplevelse av att det fanns en positiv attityd mellan klienter och socialarbetare. Exempelvis blir det en stor skillnad i bemötandet om socialarbetaren istället skulle se missbruk som en karaktärsdefekt hos den enskilda missbrukaren.

·   De flesta socialarbetare sa att alkoholmissbruket är det största problemet. Flera socialarbetare uttryckte dock att cannabis börjar bli ett allt större problem. I Holland finns cannabis med mycket hög halt av den verksamma substansen THC, och konsekvenserna av att använda cannabis ökar därför. Även att tillgången på billigare kokain ökar och därmed användandet ansågs numera vara ett stort problem. Däremot minskar heroinanvändandet mycket tydligt.

·   Det som jag önskar att jag ska kunna genomföra på hemmaplan är att kanske kunna medverka till en större variationsrikedom av det utbud som vi har till de klienter som vi kommer i kontakt med. Exempelvis har jag har fått idéer om hur man kan starta och genomföra verksamhet i grupp.

Farewell-partyt den 13 april 2006
Efter utvärderingen samlades vi tillsammans med koordinatorer, värdfamiljer och en del CIF-medlemmar för ett avskedsparty. Vi deltagare hade till uppgift att stå för underhållningen … Vi fick god mat och sedan skulle vi åter ta adjö av varandra och då blev det riktigt sentimentalt. Vi hade nyss återsett varandra och nu skulle vi skiljas igen och resa hem, till högsommarvärme eller kylslagen vår, beroende på var vi kom ifrån.

I dag, augusti 2006
Idag har jag viss kontakt med mina två värdfamiljer och även med två av deltagarna. Lite kontakt med olika enheter som jag besökte förekommer också. Jag har sparat alla mailadresser som jag fått överallt dit jag kommit, eftersom jag en dag kan komma att ha användning av dem. Jag har haft genomgångar med mina arbetskamrater för att dela med mig av mina intryck och kunskaper. 

Jag vill avsluta med att uttrycka min stora tacksamhet till CIF över att jag fått möjlighet att delta i detta utbytesprogram.”

 

© 2015 CIF Sweden. All rights reserved.