Sven Persson, deltagare i det indiska programmet 2001/2002 berättar om sin resa nedan.
I början av februari nyss hemkommen från ett 35-gradigt Mumbai, promenerar jag åter i ett kyligt Gävle. Jag slås av ödsligheten. Var är alla människor? Några bilar kör förbi stillsamt och saknaden efter människor dröjer sig kvar. Kontrasten till mina promenader, buss- och tågresor i Indien är slående. Jag saknar alla dessa människor, saknar närheten, tryggheten och den värmande vänligheten. Jag återvände till Sverige och började frysa på riktigt.
Bilderna från slummens Mumbai lever kvar i huvudet. Barn som far illa och trängs mellan bilar och situationen i Mumbais slumområden gör att vardagen och våra problem här hemma känns lite futtiga. I Bombay kändes engagemanget äkta och djupt och glädjen i jobbet var äkta och otvetydig.
De materiella resurserna var knappa men de mänskliga resurserna överträffade allt vad jag upplevt under mina år som socialarbetare i Sverige. Mina upplevelser från Indienprogrammet har bidragit till en personlig utveckling och att de kommer att påverka mig i mitt fortsatta arbete.
Bombay allmänt
Bombay, eller Mumbai, på Indiens västkust är huvudstad i delstaten Maharashtra. Bombay är Indiens kommersiella centrum med en befolkning på 12 miljoner. Staden växer med ca. 300 familjer dagligen och är kraftigt överbefolkad.
Några siffror:
– 70 % av befolkningen bor i slumområden
– 500 000 bor på gatan
– 22 677 per kvadratkilometer
– 100 000 gatubarn
Introduktionsprogrammet
Introduktionsprogrammet på Tata Institute of Social Sciences i Mumbai pågick 2 veckor med följande innehåll:
Föreläsningar
– Indisk kultur och samhälle, Dr. Paradkar
– Historiskt perspektiv på socialt arbete i Indien, Ms Gracie Fernandes
– Politik i Indien, Dr Marino Pinto
– Samhällsarbete i en storstad, Mrs Leena Joshi.
– Socialt arbete inom kriminalvården, Mr Vijay Raghavan
– Kvinnofrågor, Ms Nishi Mitra
– Befolkningsfrågor, Dr Sumati Kulkarni
Föreläsningarna gav en mycket bra introduktion till Indien i allmänhet och indiskt socialt arbete i synnerhet. Föreläsningarna på Tata Institute of Social Sciences kombinerades med följande studiebesök:
Shijavi Nagar slumområde
Hela området ligger på återvunnen mark i nordöstra Bombay på och i anslutning till Bombays största soptipp som också ger försörjning till en del av områdets invånare. Här arbetar Apnalaya, en NGO (Non Governmental Organization) med olika hälso- och sociala projekt. De sanitära och sociala förhållandena är mycket svåra och problemen oändliga. Vi tittar på ett flertal av Apnalayas projekt.
Hamara Club barnprojekt
Ett gatubarnsprojekt i omedelbar anslutning till en av Bombays större stationer Mumbai Central. Projektet bedriver undervisning m m riktat mot den stora gruppen gatubarn som bor kring stationen. Vi deltar i en undervisningsgrupp och får också lite allmän information. Det kan nämnas att man i dagsläget uppskattar att Bombay har 100 000 gatubarn som helt eller delvis saknar
föräldra- och vuxenstöd.
Prerna prostitutionsprojekt
Ett projekt som arbetar med prostituerade kvinnor kring Bombays största prostitutionsdistrikt vid Falkland Road. Ett mycket kvalificerat och imponerande projekt som finns beskrivet i Patkar&Patkar, The Victims of Commercial Sexual Exploitation & Trafficking in India, PRERANA, Mumbai.
All India handikappsjukhus
Vi besöker Assumption Fernandes, socialarbetare, på handikappsjukhuset som är ett statligt sjukhus med hela Indien som upptagningsområde och där får vi kort följa hela rehabiliteringskedjan. All India är väldigt slitet och känns deprimerande. Standarden är låg och hjälpmedelsverkstad och behandlingsmetoder känns föråldrade.
JJ Hospital
Vi besöker JJ Hospital, Mumbais största sjukhus, med 1500 bäddar. Ett universitetssjukhus med alla specialiteter. Där guidas vi runt av JJ:s 18 sjukhuskuratorer. Ett fantastiskt livligt sjukhus men med stora resursbrister. Kuratorerna kallar sig själva ”professional beggers” och måste ständigt tigga ihop pengar till olika operationer och medicinering mm. Jag gjorde ett flertal besök på JJ och har också varit värdfamiljer i vår för 2 kuratorer i det svenska CIF-programmet från JJ Hospital.
World AIDS Day celebrations
Under World AIDS Day deltog jag i Apnalayas HIV/AIDS demonstration i Lotus District. Det var gatuteater, sångkörer m m i 35 graders hetta medan vi tågade runt i det gigantiska slumområdet. En oförglömlig upplevelse precis som mycket annat i Bombay. Jag deltog även i en stor MTV-gala ”Music Summit for AIDS” på SNDT Womens University med massor av medel- och överklassungdomar.
I introduktionsprogrammet ingick också att deltagarna presenterade sina respektive länder, arbete mm. Jag presenterade, tillsammans med de övriga svenska deltagarna, vår socialpolitik och koncentrerade mig då speciellt på folkhälsofrågor och alkohol- och drogprevention. Efter introduktionsprogrammet började jag min praktikplacering på olika NGO-organisationer i Mumbai.
Support – gatubarnsprojekt
Support (NGO) arbetar i Mumbai med inriktning på gatubarn med drogmissbruk. Organisationen driver 2 barnhem och tre fältkontor (outreachcenters) i centrala Mumbai. Huvudinriktningen är uppsökande arbete bland den missbrukande delen av Mumbais gatubarn. Det arbetet bedrivs utifrån 3 fältkontor vid Dadar station, VT ( Mumbais stora järnvägsstationer) och i prostitutionsområdet vid Falkland Road. Support driver ett pojkhem i St. Cruz vid Varkhala Fishmarket i norra Mumbai för 120 pojkar och ett flickhem utanför Mumbai för 30 flickor. Support är sponsorfinansierat och en huvudfinansiär är flygbolaget Swiss personal.
Mitt arbete på Support bestod av att:
– delta fältarbetet vid Supports lokaler i Dadar
– delta i arbetet på barn- och ungdomshemmen
– genomföra workshops i återfallsprevention för Supports personal
Under min tid på Support genomförde jag också studiebesök på Humsafar Trust och Holistic Child Care center
Humsafar Trust
Mumbais första projekt för män som har sex med män. Projektet arbetar med HIV/AIDS- arbete över alla preventionsnivåer och i samarbete med Sion Hospital i Mumbai. Humsafar har också ett speciellt projekt riktat mot eunucker och transvestiter baserat på ”community healthworkers” i den gruppen. Jag deltog i Humsafars HIV/AIDS-information riktat mot gatupojkar och fick också en generell genomgång av Humsafars olika projekt.
Holistic Child Care center
Jag besökte Holistic Child Care Center under en dag. Arbetet där bedrivs med homeopatmedicinsk grund men med en helhetssyn som även använder traditionell medicin och pedagogik. Centrat arbetade med moderna västerländska metoder kombinerat med trad. indisk medicin och homeopati. Gränserna mellan professionerna är inte lika klara i Indien.
Kripa Foundation
Kripa genomför 12-stegsprogram med behandlingshem både i sluten- och öppenvård. I dagsläget har KRIPA ett 30-tal olika institutioner över hela Indien.
Jag arbetade på följande av Kripas institutioner:
– Öppenvårdsmottagning Bandra
– Behandlingshemmen i Andheira och Vasai
Jag följde behandlingsarbetet och fick också möjlighet att ha egna grupper och föreläsningar i Kripas behandlingsprogram. Dessutom deltog jag aktivt i Kripas anhörigprogram och yogaklasser.
Jag genomförde 3 halvdags workshops i återfallsprevention för Kripapersonal i Bandra, Andheri och Vasai. Under min tid på Kripa Foundation genomförde jag också ett flertal studiebesök
”Communitybased” rehabilitering Dharavi
I samarbete med ILO ( International Labour Organization) driver Kripa ett lokalt baserat projekt kring rehabilitering av alkohol- och drogmissbrukare i ett av Asiens större, kraftigt överbefolkade, slumområden Dharavi med ca 500 000 invånare. Projektet arbetar lokalt utifrån Sion Hospitals hälsocenter och organiserar alkohol- och drogarbetet med hjälp av lokala hälsoarbetare ( Community Health Workers) i ett mycket intressant och spännande nätverk. Jag fick tillfälle att följa områdets fältarbetare under en dag. Huvudproblemet, förutom naturligtvis ett utbrett alkoholmissbruk, är ”freebase”-rökning av brunt heroin.
MDACS Bombays HIV/AIDS kontor
MDACS huvuduppgift är att finansiera, leda och stödja HIV/AIDS-arbetet i Bombay. Läget är dramatiskt och HIV-epidemin i ett akut läge i Indiens storstäder. Detta samtidigt som man av olika skäl har svårt att arbeta med en effektiv preventionsstrategi. Jag själv, som tillhör pionjärerna i HIV-arbetet i Sverige, har svårt att förstå hur man i Indien skall klara av att hantera epidemin.
Problemen är flera och några av de viktigaste är:
saknar fungerande strategi
– saknar effektivt preventionsarbete mot riskgrupper
– har ingen fungerande smittskyddslagstiftning
– kraftigt utbredd prostitution (manlig och kvinnlig) och inga motåtgärder
– ingen effektiv kontaktspårning
– att diskutera sexualitet är fortfarande tabu
– religiösa hinder
– analfabetism
Det var svårt att skaffa sig en helhetssyn på HIV/AIDS-epidemin men de siffror som fanns var alarmerande. Några exempel:
– 60-70% av de prostituerade i ett urval visat sig vara HIV-positiva samtidigt som inga eller mycket begränsade motåtgärder existerar.
– inget konsekvent arbete bedrivs mot intravenösa drogmissbrukare,
MDACS beräknar att det finns ca 400 000 HIV-positiva och ca 2000 AIDS-sjuka i Bombay 2001 men siffrorna verkar lite osäkra.
Även under min tid på MDACS genomförde jag ett flertal studiebesök
Apnalayas HIV/AIDS-projekt i Shijavi Nagar slumområde
Jag följer under en dag arbetet med HIV/AIDS information och rådgivning till HIV-positiva patienter inom ramen för Apnalayas arbete i soptippsslummen.
Asha Dan
Vid Moder Teresas vårdhem i Bombay, Asha Dan, finns 2 avdelningar ( manlig-kvinnlig) för AIDS-sjuka patienter. Hemmet ligger i den myllrande stadsdelen Byculla och ger vid ett besök en nästan himmelsk upplevelse. Hit kan dödssjuka människor komma för vård i livets slutskede. I dagsläget vårdas ett 50-tal AIDS-patienter här.
AIDS/STD Health Action ( ASHA)
Hälso- och preventionsprojekt med inriktning på prostituerade. Projektet är SIDA-stött och arbetar
på flera preventionsnivåer och via olika program med den svåra problematiken i Bombays sexdistrikt Kamathipura och Falkland Road. Målgrupper är både manliga och kvinnliga prostituerade och sexköpare. ASHA har en hälsoklinik i omedelbar anslutning till distriktet. Programmet startade 1992 med hjälp av WHO. Man arbetar också med lokala hälsoarbetare och bedriver förutom klinikverksamheten, utbildning, forskning och ett omfattande förebyggande i skolorna.
Jagutri Kendra
Ett katolskt projekt som arbetar med skolverksamhet, hälso- och sociala frågor inkl. HIV/AIDS i slummen vid Bombays flygplats. Här får jag möjlighet att delta i ett möte som MDACS regelbundet håller med NGOs i området. Jagutri Kendra arbetar med ett flertal HIV/AIDS-program i området.
Skolarbetet
Under en dag träffar jag en av de ansvariga för Bombay kommuns skolhälsovård, Dr Thelma Sequeira, som informerar om HIV/AIDS-arbetet i skolorna och vi tittar även på en del material. Problemen är många och man når långt ifrån alla barn- och ungdomar via skolorna. Många barn går inte i skolan och religiösa hinder mm. sätter käppar i hjulet för information och preventions-
projekt.
Sankalp
I närheten av Mumbai Central ligger Sankalp, ett av Bombays få projekt riktade mot intravenösa drogmissbrukare. Jag träffar George Rodrigues och Sankalps läkare Dr Shantanu Donde. Sankalp arbetar med olika program vid Mumbai Central och i nya Bombay. Huvuddrogen är heroin som dels injiceras dels ”freebase”-röks.Man arbetar mycket aktivt mot Bombays intravenösa drogmissbrukare. I en rapport från 2000, Marshall, Rajkumar, Rodriques, Tellis, Rapid Situation Assessment of Drug Use in Mumbai, SANKALP Rehab Trust, uppskattas antalet drogmissbrukare till strax över 20 000.
Truckdrivers project
I norra Bombay bedrivs ett av många projekt riktade mot migrationsarbetare, rörliga arbetskraft. Som t.ex. lastbilschaufförer, byggnadsarbetare m.fl. Jag får tillfälle att studera den mobila STD-klinik som arbetar mot lastbilschaufförer vid Bombays norra infart. STD-sjukligheten är hög och därmed risken för HIV-smitta.
Landsbygdsprojekt
I slutet av programmet åkte vi ut på landet och tittade på olika landsbygdsprojekt. Vår bas var ett skolprojekt, Gram-Mangal, i Aire norr om Mumbai i Dahanu district. Hela landsbygdsprogrammet var inriktat på Indiens stambefolkning. Vi fick en föreläsning av prof. Shardel Kulkarni kring stambefolkning i Indien och världen.
Gram-Mangal
Gram-Mangal är en NGO, en frivilligorganisation med uppgift att arbeta med stambefolkning i Thanedistriktet. Huvuduppgiften är undervisning både lokalt i byarna och på internatskolan i Aire. Pedagogiken är experimentell och bygger mycket på Montessoripedagogik. Man har även lärarutbildning.
Vidhayak Sansad
Detta är en organisation som arbetar med stambefolkning i olika projekt. Huvudinriktning är undervisning och man driver 61, huvudsakligen mobila, skolor i tegelbruksområdena norr om Bombay. Man hjälper även befolkningen med markfrågor, organiserar tegelbruksarbetarna osv.
Boende i värdfamilj
Under praktikperioden bodde jag i 2 värdfamiljer. Först hos familjen Mehta i Andheri West i norra
Bombay. Dhermista Mehta är ansvarig för specialundervisning och utbildning av specialpedagoger vid SNDT, Womens University Centre of Special Education, i Mumbai och maken Himesh pensionerad ingenjör. Dhermista deltog i det svenska CIF-programmet 1996. Sedan bodde jag hos familjen Nair i Breach Candy i centrala Mumbai. Kalyani Nair ärr chef för Salaam Balak, ett gatubarnsprojekt i centrala Bombay och maken Ravi personalchef på BASF. Både var engagerade i arbetet med olika gatubarnsprojekt. Det var väldigt stimulerande och lärorikt att bo hemma hos indiska familjer och följa deras liv, kultur, matseder m m.”