San Diego 1991

Efter att ha upplevt mina tidiga tonår i USA under 60-talet ville jag komma tillbaka och uppleva landet, inte som en naiv tonåring som insuper allt utan att ifrågasätta, utan som en någotsånär erfaren socialarbetare i 40-årsåldern. Jag hade sett annonserna om CIF i SSR-tidningen under flera år och 1990 passade det både min jobb- och familjesituation att ansöka. Jag hade några fantastiska månader i San Diego där jag gjorde praktik inom deras barnavårdsmyndighet. Den första person jag mötte där var en svensk socialarbetare bosatt i San Diego sedan många år och som hade som uppgift att ta emot anmälningar om barn som for illa, bedöma vad som skulle göras. Det krävdes ganska mycket för att man skulle reagera omedelbart. Hemlösheten – framförallt att man såg familjer som sov i parker och längs gatorna – var något som påverkade mig starkt. Ett studiebesök hos en socialarbetare i Tijuana i Mexico som arbetade med barn som misshandlats gjorde stort intryck på mig. Trots minimala resurser var hon stolt över sitt jobb och de insatser hon kunde göra för att skydda gravt misshandlade barn. Och så var det deltagarna i gruppen som kom från Indien, Chile, Tyskland, Israel, Sovjet, Taiwan och båda delarna av Cypern som betydde mycket för mina upplevelser av programmet. Trots olika förutsättningar i dessa olika länder var våra erfarenheter och svårigheter som socialarbetare förvånansvärt lika. Och jag blev klar över att aldrig klaga över skatterna i Sverige – som då var betydligt högre än de är idag – det som är självklart för oss är det framförallt inte för gemene man i USA.
Väl hemkommen från USA beslutade jag mig för att bli aktiv i CIF-Sweden, vilket jag blev. Jag engagerade mig också i CIF-Internationals styrelse i sex år. I början av 2000-talet tog jag några steg tillbaka men är nu i full gång med att planera nästa års CIF-konferens här i Sverige.
/Agneta Björklund

Post comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

© 2015 CIF Sweden. All rights reserved.